Ridningen är slut...

I Lördags red jag för sista gången denna terminen både skönt och lite vemodigt faktist. Skönt för att nu kan jag hitta på annat på Lördagar och vemodigt för att det är så kul att rida.
 
Jag började rida i sjuan och det har varit både kul och jobbigt, mest kul faktist. Fast när en häst drog ner huvudet så att jag trodde att jag skulle ramla av var det inte så kul, då blev jag rädd för den hästen. Men nu har jag ridit den efter det så jag är inte rädd för den längre.
 
Jag kommer ihåg att jag sa och säger fortfarande att jag vill ramla av för att se hur det känns. Jag tror faktist att de flesta säger tvärtom, att de inte vill ramla av. Men nejdå jag ville ramla av.
 
En gång då vi red utan stigbyglar så ramlade jag faktist av hästen och gissa vad, när jag hade rest mig upp igen så började jag skratta, fullt med spån i munnen, fast det märkte jag först efteråt.Det var inte så farligt att ramla av, iallafall inte för mig. Fast det är klart jag hade nog tur som inte slog mig, vissa slår sig ju riktigt mycket om de ramlar av. Det är jag tacksam för att jag slapp. Jag undrar när jag kommer att ramla av igen.
 
Det kanske låter lite konstigt att jag ville ramla av, men det är det faktist inte. Inte om man råkar vara jag. Jag tycker det är kul att prova saker som kan vara lite farligt, inte som allvarliga saker som droger och liknande men sådana där småsaker som man överlever som tex att ramla av en häst, har man tur så går det bra och de flesta brukar ha tur när det gäller det. Som när jag var liten gillade jag att klättra i träd och i berg trots att det kunde vara farligt, då var jag en liten unge och oförståndig, nu är jag inte en liten unge längre men ibland kan man nog tro att jag är det fortfarande.
 
Jag tycker faktist att även om man blir äldre och folk tycker att man ska växa upp så måste man inte lyssna på det, jag tycker att man ska kunna välja när man vill bli vuxen. Jag för min del är gärna ett barn så länge som möjligt. Även om jag kommer att börja gymnasiet för att sedan börja jobba så tänker jag inte bli vuxen, jag kommer alltid att vara ett barn hur vuxen jag än ser ut att vara.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0